LIII

Hans händer är så desperata
att jag undrar
vem han egentligen tänker på

och jag
tänker inte alls;
nästa dag
kommer allt att vara
borta igen.

-

Dagen efter
kom ovanligt snabbt
och mina händer
har redan glömt
vad de får
och inte får
göra.

LII

Hemligheten bakom överlevnad är konstgjord andning i någon annans mun.

Dag 10 - Vad du hade på dig idag

Dagens outfit är tomhet och helgen-är-över. Detta matchar jag med Maskinen, favoritfönsterkarmen, vem-ska-trösta-knyttet och vad-ska-det-bli-av-med-mig-jag-bryr-mig-knappt-längre. 

Dag 9 - Dina övertygelser

Faller mer och mer åt determinism. Vill inte tro på den fria viljan. Det som händer ska hända. 
Dessutom är universum oändligt, men det finns enbart ändligt antal atomer, därför finns det ändligt antal kombinationer, vilket medför att universum till slut kommer att börja upprepa sig själv. Det finns alltså fler Linn än bara jag. 
Och dem vill jag gärna tro på. 

Dag 08 – Ett ögonblick

Det finns så mycket att minnas. Det mesta involverar någon som har kunnat värma mig när jag har frusit.
Det är ofta
väldigt kallt.


(Allt annat är irrelevant, för du existerar bara när det finns bevis eller vittnen. Sedan finns det oerhört mycket som knappt är värt att minnas för det blir tomttomttomttomt och tungt och bröstkorgen krymper.)

LI

Den enda gången
jag inte skriver texter
är när jag
är full
och jag tänker
dricka bort
varje oskriven dikt
om dig
ikväll
tills du inte längre
finns kvar.

L

Försöker hitta anledningar
till att inte vilja ha dig

men din säng
är den enda platsen
där jag verkligen
har existerat

(I ett annat universum
älskar du mig.)


XLIX

Hans kropp
är
varm
och jag
vill 
försvinna
under
hans
hud.

Inte ens Gud
kan döma mig
nu.

XLVIII

I ett parallellt universum
är vi båda döda.

XLVII

Jag skulle älska dig
med lampan tänd

på alla de sätt
som jag ännu inte kan
älska mig själv.

Mitt hjärta
lyder dig blint,
en sönderslagen slav

och du skulle kunna få mig
när du vill.

XLVI

Har lärt mig att svälja
allting som jag någonsin känt.
kanske är det därför
jag känner mig
tyngre idag.

Jag försöker inte ens
flyta längre.

XLV

Går sönder går sönder går sönder går sönder går sönder går sönder går sönder igen.
(Är trött på att få höra
att det är okej
för jag har bemästrat
konsten att kraschlanda
och det är inte okej
någonstans.)

Vågar inte andas ut
Vill inte förlora mer av mig själv.

XLIV

Som att kasta sig mot marken
bara för att få känna något.

Min hud saknar dig.

XLIII

Hatar att någon 
någon gång sa 
att ingen är ensam och att det kommer att gå över. 
Försöker hitta meningen med livet - 
eller med vad som helst egentligen. 
Vad som helst
egentligen. 
(Vill byta säng. I denna drömmer jag enbart om förlorade famnar, och ensamheten blir alltid lite större då - får knappt plats mellan lakanen.)

XLII

Mitt psyke blir svagare ju närmre soluppgången jag kommer.
Jag hatar inte bara mig själv - det är alla andra också. Och då är det ju okej.
Fan för koffein.
(Blir paranoid. Är jag verkligen ensam i rummet.)


RSS 2.0