XXXVI
Dödligt dysfunktionell. Fan, detta är inte roligt längre.
Skjut mig långsamt - penetrera skallbenet sekund för sekund.
För det gör alltid lika ont att förstå att jag inte är som andra.
Och jag lever i förhoppningen att det finns någon som jag.
Kanske är jag bara oerhört trött på att vara ensam. Kanske blir det inte bättre än en långsam kula som penetrerar pannbenet.
