Dag 02 - Din första kärlek

Jag önskar innerligt att jag hade kunnat skriva om kyssar i regnet, salta tårar och brustna hjärtan, men verkligheten är alltid bittrare än sagan.
Det finns inget som jag fruktar mer än Kärleken, och antalet pojkar som jag har flytt från är fler än antalet pojkar jag skulle kunna älska.
Helt ärligt så tror jag att det alltid kommer vara jag och ensamheten i tvåsamheten.
Men jag har Musiken. Vi är gifta, hela vägen in i själen.
Vi har alltid känt varandra, men det var först när jag var tolv år som vi började umgås dagligen.
När jag var tretton och började spela i band så togs relationen till en helt ny nivå. Innan vi visste ordet av det fanns vi alltid där tillsammans.
Jag tänker aldrig lämna musiken.
Skrev faktiskt en musikinspirerad text (dikt?) igår. Kanske postar någon gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0