Dag 03 - Dina föräldrar
Jag kan inte skriva så mycket här.
Önskar att de kunde höjas till skyarna, men verkligheten bjuder alltid på en bittrare version.
Mina föräldrar är bara mina föräldrar, de förser mig med ett hus.
Två anonyma människor. Det blir så när man växer upp och illusionerna försvinner. Då slutar föräldrarna vara superhjältar tagna ur en drömvärld. De blir kött och blod, precis som alla andra. De blir anonyma.
Pappa och jag är för olika för att det ska fungera, men mamma är fin ibland, även fast hon alltid är stressad. Hon kan skratta, fast hon orkar aldrig prata med mig, så jag pratar med mig själv istället. Pratar med pappret.
Så jag har väl henne att tacka, för mitt meningslösa fingersliteri.
Önskar att de kunde höjas till skyarna, men verkligheten bjuder alltid på en bittrare version.
Mina föräldrar är bara mina föräldrar, de förser mig med ett hus.
Två anonyma människor. Det blir så när man växer upp och illusionerna försvinner. Då slutar föräldrarna vara superhjältar tagna ur en drömvärld. De blir kött och blod, precis som alla andra. De blir anonyma.
Pappa och jag är för olika för att det ska fungera, men mamma är fin ibland, även fast hon alltid är stressad. Hon kan skratta, fast hon orkar aldrig prata med mig, så jag pratar med mig själv istället. Pratar med pappret.
Så jag har väl henne att tacka, för mitt meningslösa fingersliteri.
Kommentarer
Trackback
